Some English friends of mine are having an Ugly American party in honor of the 4th of July. We're gonna toss back a coupl'a cold brewskis, watch the ball game and not use the metric system.
- Daphne Moon, Fraiser
Det finns en väldigt speciell sida av mig själv som jag ännu inte delat med mig av här. Jag menar, jag är en otroligt okomplicerad människa egentligen och relativt spontan. Jag tar allt som det kommer och ogillar att planera saker allt för långt i förväg. Jag har inte heller något större behov av ordning i mitt liv. Inte nämnvärt i vilket fall.
Men, det finns en detalj som följer mig slaviskt i mitt, och ibland andras, hem. Bokstavsordningen. Min enda tvångstanke i livet. Min nemesis. Den finns överallt. Bokhyllan, filmsamlingen och CD-väskan. Jag kan inte lyssna på playlisten i min Winamp förrän jag klickat "sort list by title". Inte sätta mig till ro förrän jag ordnat om filmerna så de nya DVD:erna ska hamna på rätt plats. Hellre lägger jag dem någon annanstans i rummet under tiden än att ställa dem på fel plats i hyllan.
Av någon anledning ser jag dock inget problem eller hinder med denna mani. Det är bekvämt att alltid veta var man har någonting när man behöver det. Dessutom är det som en gemytlig rit, att jämföra med vilken annan hobby som helst antar jag, när man får sortera in några nyförvärvade tingest i sina bibliotek.
Spocairn II: The Final Chapter
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Frågan är om det är en tvångstanke eller ett slags tics? Om det är en tvångstanke måste du väl tänka att något obehagligt händer om du inte har bokstavsordning? T.ex. att din iPod dör?
Det är nog ingen direkt tvångstanke på flera vis. Jag måste exempelvis inte kolla igenom alla samlingar varje gång jag kommer hem för att försäkra mig om att allt står rätt till. Det fungerar snarare som "det jag inte vet...".
Skicka en kommentar