There's something happening here, but what it is ain't exactly clear

If I could spare one single thought
when my days are counted.
Please let me remember when we first kissed.
Khoma - Like Coming Home

Jag glider runt i ett slags febersjukt tillstånd, så som de senaste dagarna. Klockan är redan midnatt. Även om mina ögon är röda så känner jag ingen trötthet. Jag låter Frasier rulla i bakgrunden medan jag sitter och skriver vid datorn och varvar med vackra toner av Khoma och Sigur Rós. Plötsligt har det gått ännu en timme.

Jag lägger mig i sängen för att sova, även om jag känner mig hur pigg som helst. När jag väl dåsar till börjar jag plötsligt svettas. Jag rullar runt i ett försök att kyla ner mig. Svetten kallnar och plötsligt ligger jag och frossar av kylan. Klockan närmar sig halv tre.

Jag går upp ur sängen och tar på mig några enkla kläder. Hörlurarna åker på och jag går ett varv runt Fysikgränd. Min kropp är helt förstörd av den misshandlade dygnsrytmen, men fortfarande långt ifrån trött. "Just like rain hits the ground". Ute börjar dagsljuset återvända.

När jag kommer tillbaka till studentrummet märker jag äntligen av en påtaglig förslappelse i min kropp. Jag däckar ner i sängen, men när jag väl ligger i horisontellt läge är det som om en adrenalininjektion pumpas in i min kropp. Och i mitt huvud i synnerhet. Mina ögon slås klarvaket upp och rent instinktivt tar lungorna ett djupt andetag. Jag tror att jag äntligen somnat in och vaknat upp till en ny morgon, men väckarklockan säger halv fem. När mina böner äntligen besannas vaknar jag blöt av svett och i ett aldrig tidigare så stort behov av en dusch.