Yoghurt, en gigantisk tonfisksallad och två bananer

So who's that girl there?
I wonder what went wrong,
so that she had to roam the streets.
She don't do major credit cards,
I doubt she does receipts,
it's all not quite legitimate.
And what a scummy man.
Just give him half a chance,
I bet he'll rob you if he can.
Can see it in his eyes,
that he's got a driving ban
amongst some other offences.
Arctic Monkeys - When the Sun Goes Down

Lördagen har gått ut på att slappa så mycket som möjligt. Korridorsfesten här igår tog hårt på krafterna, kanske främst eftersom det blev en så stor variation av drycker.

Men det var riktigt roligt också, det kom som tur var ganska många av de i klassen som fortfarande fanns i Umeå under praktiken. Dessutom tittade Johanna Bergman förbi också, så det var första gången vi sågs här uppe i norr. Hennes pojkvän Jonas pluggar här uppe och de träffades i Göteborg när hon fortfarande bodde där, om jag förstått det hela rätt. En kul detalj är att Jonas går i Olas, min korridorsgrannes, klass. I samma klass går nämligen också Lina Bergqvist, så han har av ren tillfällighet massor av samband med Ekshärad. Appropå Ekshärad, Johanna pratade om att kanske ta bil tillbaka upp hit när hon hälsat på hemma över påsk, så med lite tur kan jag alltså komma undan ganska billigt åtminstone en av sträckorna. Frågan är hur jag ska ta mig ner, för allt verkar fullbokat överallt. Ska kolla schemat så jag vet när jag tidigast kan åka.

På festen fick jag dessutom träffa Linda för första gången. Vi började prata över nätet när hon läste min blogg i somras och såg att jag ångestladdat skulle flytta hit. Hon kom förbi, även om hon skulle ut på ganska stor fest idag också, så det var riktigt kul att hon tog sig tid till det.

Festen innehöll också en favorit i repris från den förra, strax före jul. Vi tog med sågen på en promenad. Istället för en julgran blev det dock ett gigantisk "påskris" i form av ett mindre träd som nu sträcker sig i trappen från nedervåningens golv till övervåningens tak. Ola var duktigt rund om fötterna och hade problem att ens stå på benen när vi begav oss ut.

Under den här slappa dagen har jag kört med en ganska bohemisk stil. Sliten t-shirt och medfarna jeans, barfota och otvättat hår modell rufsig. Hade inte ens strumpor i skorna när jag gick och handlade bakfyllefrukost. Tror jag skrämde både en och två personer med mitt slitna, men sorglösa utseende.

Slutligen vill jag rapportera att helgens intensiva musiklyssnande har skördat två starka skivtips. Det första är Umeåbandet Khomas andra skiva The Second Wave. Bandet hette ju tidigare Koma, utan det kompletterande H:et, men blev inför andra skivsläppet tvungna att byta eftersom det redan fanns ett mindre känt band med det namnet. För att indikera nystarten lite extra så har de tagit med två-tre låtar från debutskivan Tsunami även på andra plattan. Lite kul är att de verkar ha spelat in de gamla låtarna på nytt också, för de har ett lite annorlunda sound än tidigare. Gillar man melodisk och tung rock så är det ett riktigt guldkorn. Tänk lite A Perfect Circle så är ni inte långt bort.
Det andra skivtipset är britterna Arctic Monkeys och verket Whatever People Say I Am, That's What I'm Not. De har, som kanske märks, en förkärlek för långa titlar. Eller vad sägs om låten You Probably Couldn't See For the Lights But You Were Looking Straight At Me? Ja tack säger jag, för låten är dessutom riktigt bra. Annars är dängan Fake Tales of San Francisco en av de som fastnat hårdast. Hur ska man beskriva soundet då? Det känns som om Strokes möter Streets och bjuder Franz Ferdinand på middag.