28 februari 2011

Röda mattan 2011

Klockan 05:43
--------------------
Nu är det barnkör och grejer, då gör jag mig redo för sömnen. Någon slags sammanfattning kanske kommer senare från min sida, men måste jag välja ett ord på studs så blir det "förutsägbart", både pris- och galamässigt. Tack för mig, vi hörs!

Klockan 05:39
--------------------
Nu hör jag att grannarna här i huset börjar röra sig mot jobbet. Själv har jag inte givit ifrån mig minsta trötthetsgäspning under natten, vilket var väldigt otippat. Ett pris, det kanske största av dem alla, återstår.
Steven Spielberg gör en snygg poäng i att hedra även de som inte kommer vinna för Bästa film, eftersom många klassiker gick samma öde till möte (Citizen Kane till exempel, herrejävlar!). Ännu ett snyggt montage med de tio nominerade rullarna, nu till tonerna av avslutningstalet från The King's Speech, vilket blir en effektiv allusion till den här kampen. Hur sjukt vore det inte om det kom en superskräll a la Crash nu, efter en så förutsägbar prislista?
Best Picture: The King's Speech - Attans, hade gärna sett att The Social Network hade fått ta emot åtminstone en av de tyngre kategorierna. Men båda rullarna har å andra sidan, om jag får citera en av prismottagarna, lagt så mycket passion i varje filmruta.

Klockan 05:27
--------------------
Sandra Bullock äntrar för att göra motsvarande insats för de nominerade männen i kategorin. Ger sig på en mer humoristisk approach och får med en Big Lebowski-passning mot Jeff Bridges (nice, såklart). En personlig favoritscen från Social Network ackompanjerar Jesse Eisenberg, vilket kan vara extra anledning för de stora applåderna. Colin Firth får istället en av de sämre scenerna presenterade, inte helt övertygande i just den sekvensen. James Francos var t.o.m. starkare.
Best Actor: Colin Firth (The King's Speech) - Väntat, igen. Kul metagrej med att hålla tacktal för just den här rollen. Sympatisk kille i vilket fall, all ära och lycka åt honom. Långväga mycket bättre tacktal än Natalie Portman på köpet.

Klockan 05:18
--------------------
Jeff Bridges presenterar de nominerade huvudrollsskådisarna i tur och ordning. En man med passande pondus till uppgiften. Filip är återigen ute och cyklar när han påstår att Andrew Garfield är nya Superman, istället för Spiderman. Ryan Gosling syns till i Michelle Williams-klippet, när ska han uppmärksammas av akademin tro?
Best Actress: Natalie Portman (Black Swan) - Väldigt väntat. Och förtjänt förvisso, men Bening var ju också grym. Nu är det stor mage och stora tårar på scen, vilket ju hör till i sammanhangen. Passar på att uppmärksamma alla "osynliga" människor bakom filmen.

Klockan 05:08
--------------------
Diverse Life Time Achievement Awards radas upp, stora filmpersonligheter förstås.

Klockan 05:05
--------------------
Best Director: Tom Hooper (The King's Speech) - Nja, Fincher förtjänade verkligen det här. Han kommer förvisso att fortsätta bevisa det flera gånger om med kommande filmer, tro mig.

Klockan 04:56
--------------------
Filip fortsätter att felaktigt räkna till fem Oscars för Inception. Fick det bara till fyra efter en kort återblick. Lurade t.o.m. mig förut. Vera hade dock koll och sa ifrån när Filip började räkna en extra.
In Memorian-delen är alltid fin, även om skräniga Celine Dion sjunger. Postletwhaite är en stor förlust bland namnen, såklart. Hopper och Kershner två barndomsfavoriter därtill, liksom Leslie Nielsen.

Klockan 04:48
--------------------
Vi får höra fortsättningen på nominerade sånger, först ut min favorit If I Rise från 127 Hours. Efter det den näst starkaste, sjungen av Gwyneth Paltrow, från en rulle jag inte alls hade koll på före galan.
Best Original Song: Randy Newman (Toy Story 3) - Sånt här får mig att hata Oscars. Så jävla platt och tråkigt val. Tur då att tacktalet är riktigt vasst, det räddar nästan situationen på egen hand.

Klockan 04:37
--------------------
F&F hade hellre sett Ricky Gervais som värd, och visst hade han nog satt färg på ett eller annat vis, som på Golden Globe. En annan presentatör av rang kommer på scen - Billy Crystal. Stående ovationer. Sedan en "futuristisk återblick" till när Bob Hope hade jobbet som Oscarvärd. Passande som introduktion till nästa kategori. Presentatörerna Robert Downey Jr. och Jude Law levererar ett snyggt låtsasgnabb.
Best Visual Effects: Inception - Femte statyetten, och nu är det som killarna i studion säger frågan om någon annan film kan komma ikapp och bli den största totalvinnaren för året. Ändå har filmen inte nominerats till alls många av de "tyngre" kategorierna. Snabbt och effektivt tal.
Best Film Editing: The Social Network - Spännande och välförtjänt val!

Klockan 04:23
--------------------
Tråk-Oprah Winfrey presenterar nästa. Hur kan nån så blek bli så populär?
Best Documentary (Feature): Inside Job - Neeej! Jag hade så gärna sett VAD som hade hänt om Banksy vunnit här. Som F&F säger så ligger ju emellertid Inside Job väldigt mycket i den amerikanska tiden, så oväntat är det ju i vilket fall knappast.

Klockan 04:19
--------------------
Best Documentary (Short Subject): Strangers No More - "Alla filmer i den här kategorin handlar om Mellanöstern och/eller krig", berättar Filip och Fredrik lite lättsamt, inte helt utan poäng. Svår kategori, kan tyvärr inte kommentera vinnaren heller eftersom jag inte sett den.
Best Live Action Short Film: God of Love - Ingen koll här heller, men vinnaren är härligt spexig som en streckgubbe! Snabbkäftad som få dessutom, riktigt uppfriskande.
Det hela följs av ett autotunat inslag a la Gregory Brothers, som kompensation för de få filmmusikalerna iår.

Klockan 04:07
--------------------
Sångkategorin betas vidare. Disneylåten är så jävla tråkigt... så tråkigt Disney, helt enkelt.
Nu är frågan, dyker Banksy upp efter pausen?

Klockan 04:03
--------------------
Sammanfattning av tekniska priser, Franco poängterar mycket roligt Congratulations, Nerds.
Kostym och smink står på tur, Cate Blanchett inleder passande med snack om tungviktstrilogin Lord of the Rings. Årets kategori saknar sånna storfilmer.
Best Makeup: The Wolfman - Smink överträffade t.o.m. effekter i den här filmen, så det får väl vara välförtjänt av den anledningen.
Best Costume Design: Alice in Wonderland - Lite oväntat för mig, både i denna kategori och att filmen skulle kamma åtminstone två statyetter. Fanns åtminstone två rullar jag hellre hade prisat här.
Sedan följer ett inslag där "gatans folk" får kommentera filmsånger de minns. T.o.m. president Barack Obama får flika in med sin favorit - As Time Goes By. Sedan är det dags att höra den första av nominerade sånger iår.

Klockan 03:51
--------------------
Ljudkategorierna coming up, här är det minst lika snortight som i de andra.
Best Sound Mixing: Inception - Hade den som favorit till Sound Editing, men den kanske hinner ta hem det priset också. Christopher Nolan fortsätter få praise av sina medarbetare.
Best Sound Editing: Inception - Jajjemen, så blev det. Och mer kärlek till Nolan. Kul att han uppmärksammas på det här viset, han hade ju egentligen förtjänat en nominering för regi kan man tycka.

Klockan 03:45
--------------------
Vi får veta att Oscarsgalan ska fortsätta sändas på ABC i USA ända till 2020. Kanal 5 kan dra lärdom och lägga händelsen på bättre kanal även i Sverige.
Musik av John Williams, mästaren i sammanhanget, levereras i en pottpurri som presentation av motsvarande statyettnomineringar.
Best Original Score: Trent Reznor och Atticus Ross (The Social Network) - JAA! Fantastiskt kul. Det var ett riktigt starkt startfält och de här killarna förtjänar den här otroligt fina uppmärksamheten för den egensinniga musik de levererar.

Klockan 03:36
--------------------
Best Supporting Actor: Christian Bale (The Fighter) - hade John Hawkes som outsiderfavvo mot de två giganterna Bale och Rush. Men som tidigare sagt, det är riktigt välförtjänt. Älskar f'bomb-kommentaren mot Melissa Leo i tacktalet. I'm not gonna do that, I've done that plenty. Vackert sagt om sin lilla dotter även: She's taught me so much more than I'll ever be able to teach her.

Klockan 03:29
--------------------
Sångnummer med Hathaway som drar några skämt i Hugh Jackmans ära, både för hans värdinsats på galan för några år sen och för gångna filmroller. Franco gör en transgender och kommer in i Marilyn Monroe-klänning.
Helen Mirren talar franska och Russell Brand översätter efter eget tycke, lite småkul.
Best Foreign Language Film: Hævnen - Otroligt roligt! Ett rejält uttramp även för Persbrandt ut i världen, särskilt med tanke på hans kommande roll i The Hobbit.

Klockan 03:20
--------------------
Manusdags! Josh Brolin och Javier Bardem är synkroniserat vitklädda.
Best Adapted Screenplay: Aaron Sorkin (The Social Network) - Så sjukt välförtjänt. Rakt och bra tacktal med snygg referens till filmen Network som fick samma pris för över 30 år sen. Avslutar snyggt med en humoristisk pik till sin son.
Best Original Screenplay: David Seidler (The King's Speech) - Också helt rätt. Som Fredrik påpekar har han jobbat med manuset i 30 år, så det är en redig payoff. Vänder Sorkins tal lite genom att skicka en hjärtlig pik till sin farsa. Sedan en värdig avslutning med hyllning av alla stammare.

Klockan 03:08
--------------------
Best Animated Feature: Toy Story 3 - Självklart. Tyvärr fick min favorit L'Illusionniste på mulen av Pixar. Och killens tacktal var lika stelt som frugans urringning var stor.

Klockan 03:05
--------------------
Justin Timberlake blir den förste att dra ett passande Banksy-skämt aftonen till ära. Mila Kunis förnekar såklart att det är han som är den mystiske gatukonstnären.
Best Animated Short: The Lost Thing - Härligt med en överraskning i den här kategorin!

Klockan 03:00
--------------------
Av nån anledning tillåter inte Blogger att jag färgsätter delar av den här texten, så det kan bli lite oöverskådligt vilka filmer som stämmer överens med min smak eller inte bland vinnarna.
Best Supporting Actress: Melissa Leo (The Fighter) - Första som överensstämde med min lista och ett passande tacktal (hon är t.o.m. så tagen att det halkar ut ett fuck).

Klockan 02:48
--------------------
Best Cinematography: Inception - Välförtjänt men också lite oväntat! Något mer stöddig pristagare, men även han lika nog att dela med sig äran med Christopher Nolan och resten av teamet.

Klockan 02:46
--------------------
Värdarna sköter sig bra såhär långt.
Best Art Direction: Alice in Wonderland - Liten överraskning, som Filip säger, och det får jag väl hålla med om. Bra tacktal att inleda kvällen även, märkbart tagna pristagare.

Klockan 02:33
--------------------
Galan inleds med en presentation av filmerna nominerade till Bästa film. Ackompanjerat av Trent Reznor och Atticus Ross version på In the Hall of the Mountain King från The Social Network, fan vad jag hoppas de tar hem musikpriset.
Och så en grymt bra Inception-satir som start för värdarna Franco och Hathaway. Fin start!

Klockan 02:27
--------------------
Nu drar det strax igång på allvar. Sympatiske Tom Hanks, som själv vunnit två år i rad (var det väl?) för två fantastiska prestationer, kommer presentera första priset om en stund.

Klockan 02:17
--------------------
När Christian Bale drar på sin breda, brittiska dialekt så imponeras jag ännu mer över prestationen han levererar i The Fighter. Jobbigt övertygande som irlandsamerikan från Massachusetts, utöver en redan stark insats. Oscar i görningen, förstås.

Klockan 02:13
--------------------
Filip och Fredrik tar modesnacket från röda mattan med en välbehövd klackspark och de känns redan som utmärkta uppesittarkamrater in i natten.
Nicole Kidman på mattan, man vet att det är en tight prisutdelning när hon är nominerad men knappt ens med i vinstsnacket.

Klockan 01:54
--------------------
Geoffrey Rush på röda mattan nyss, en alltid lika sevärd skådis som gärna ta hem Oscarn för manlig biroll. Men även det är en riktigt stark kategori det här året, där en av mina absoluta favoriter är outsidern John Hawkes för sin prestation i Winter's Bone. Till slut blir det nog ändå Christian Bale, som gör sin kanske bästa prestation någonsin i The Fighter.

Klockan 01:42
--------------------
Det kanske inte intresserar någon, men eftersom Kanal 9 ska vara så jäkla omständigt att få tag på så satte jag mig på bussen till Karlstad tidigare ikväll och ser nu galan hemma hos min syster. Tydligen var det för viktigt att visa repriser av Celebrity Rehab, Greek och Gilmore Girls för att kunna flytta galan till Kanal 5...

Klockan 01:15
--------------------
Jennifer Lawrence på mattan nu. GRYMT bra i Winter's Bone, hade haft en rejäl chans till skrälloscar om inte kategorin varit så grymt tight iår.

Klockan 01:09
--------------------
Jesse Eisenberg intervjuas på röda mattan nu, en riktigt vass skådis som troligtvis har många fantastiska roller framför sig. Tills jag såg The King's Speech var jag övertygad om att han även hade statyetten i hand den här gången, men Colin Firth är otrolig som vanligt och är väl dessutom long overdue för priset.

Klockan 01:06
--------------------
En annan person jag vet sitter vaken är Vera, som också publicerat en lista över tippade vinnare inför natten. Även hennes gissningar stämmer överens med min smak till 40%, så risken är väl att de jag hoppas på får det svårt iår.

Klockan 00:58
--------------------
Är ni intresserade av hur IMDb:s användare röstat i de större kategorierna så kan ni klicka här. Min smak stämmer bara till 40% i just det här sammanhanget, vilket är lite intressant att notera.

Klockan 00:46
--------------------
Alright, natten kan börja! En kanna kaffe är påbörjad, men vi får se om jag orkar vara vaken hela vägen ut. Själva prisutdelningen kommer bli väldigt spännande, många kategorier ser tighta ut iår. Däremot tror jag att flera priser kommer gå samma väg som de gjorde under Golden Globe, men hoppas såklart överraskas några gånger på vägen.
Senast jag såg hela galan var 2009 med en fantastiskt rolig Hugh Jackman som presenterade en slags "lågbudgetgala", så förväntningarna är höga på James Franco och Anne Hathaway att utmana den prestationen.

27 februari 2011

And the Oscar should go to...

Dags igen att jämföra smak med juryn. Hinner inte skriva längre motivationer till mina val, som jag någon gång tidigare gjort, utan presenterar en enkel lista över vilka jag personligen tycker borde prisas.

Best Picture: The Social Network
Best Director: David Fincher (The Social Network)
Best Actor: Colin Firth (The King's Speech)
Best Actress: Annette Bening (The Kids Are All Right)
Best Supporting Actor: Christian Bale (The Fighter)
Best Supporting Actress: Melissa Leo (The Fighter)
Best Writing (Original Screenplay): David Seidler (The King's Speech)
Best Writing (Adapted Screenplay): Aaron Sorkin (The Social Network)
Best Animated Feature: L'Illusionniste
Best Foreign Language Film: Hævnen (Danmark)
Best Documentary (Feature): Exit Through the Gift Shop
Best Animated Short Film: Day & Night (enda jag sett i kategorin)
Best Original Score: Trent Raznor och Atticus Ross (The Social Network)
Best Original Song: Dido, Rollo Armstrong och A.R. Rahman - If I Rise (127 Hours)
Best Sound Editing: Richard King (Inception)
Best Sound Mixing: Paul Hamblin, Martin Jensen och John Midgley (The King's Speech)
Best Art Direction: Jess Gonchor och Nancy Haigh (True Grit)
Best Cinematography: Jeff Cronenweth (The Social Network)
Best Makeup: Rick Baker och Dave Elsey (The Wolfman) (enda jag sett i kategorin)
Best Costume Design: Mary Zophres (True Grit)
Best Film Editing: Jon Harris (127 Hours)
Best Visual Effects: Paul Franklin, Chris Corbould, Andrew Lockley och Peter Bebb (Inception)

The Social Network blir alltså min största vinnare med fem statyetter. Men flera av kategorierna är hårfina att bedöma, så i flertalet av dem kommer jag inte bli väldigt besviken oavsett utgång. Men mer om det kommer i min liveuppdatering som jag hoppas kunna leverera inatt.

26 februari 2011

Espoir et désespoir

Med facit i hand känns det smått genialiskt av skaparen Sylvain Chomet att göra animerad film efter ett kvarblivet manus av Jacques Tati. Tatis tragikomiska, vid tillfällen svårmodiga slapstick lyser igenom rejält i en berättelse som andas både varm humor och hjärtskärande livsinsikter. Allt presenterat i egensinnig, livfull och vackert handmålad stil.
L'illusionniste är en film som inte bör förbises. Inte lika komplett som Chomets mästerverk Les triplettes de Belleville men väl värd att hyllas, för hur mycket jag än hoppas så kommer den med stor sannolikhet att gå lottlös från Oscarsgalan imorrn. Till förmån för Pixar, om det förvånar någon.

19 februari 2011

En stjälpande hand

All heder åt Danny Boyle, en av få regissörer som verkligen vågar sig på de mest varierade genrer. Drogfrenesi i Trainspotting, zombies i 28 Days Later..., scifi i Sunshine, fattigdomsdrama i Slumdog Millionaire, listan rullar vidare. Ännu en gång gick han utanför de väntade ramarna och gjorde verklighetsbaserade 127 Hours till sitt nästa projekt.
Själva storyn behöver kanske ingen närmre introduktion, alla som hört talas om Aron Ralstons klättringsolycka i 2003 vet att han fastnade med ena armen under ett stenblock och blev sittandes där i en handfull dagar fram till det oundvikliga slutet. Den största behållningen är istället hur Boyle lyckas transferera Ralstons tankar och känslor till tittaren. Hans längtan efter livet som han tidigare tagit för givet, men kanske framför allt suktandet efter livsnödvändigheterna som gäckar honom i den akuta situationen. Särskilt imponerande var hur filmen förmedlade känslan av törst, så tydligt att mina egna läppar blev nariga bara av att titta. Dessutom är återskapandet av den genuina situationen sanslöst bildlik, för de som tidigare läst om Ralstons öde och sett hans egna bilder.
Det är en stor utmaning att skildra en berättelse som till stor del utspelas på en enskild plats, i tv-sammanhang kallat bottle episodes. Värre blir det att använda bara enstaka skådespelare och strama ut händelserna på långfilmsnivå. Men 127 Hours lyckas, precis som Buried gjorde, att engagera i varje bildruta, mycket tack vare innovativa vinklar och oväntat fartfylld intrig.
Om filmen lyckas fånga er lika mycket som den fångade mig så kan ni se fram emot lika mycket hopp som ångest, var beredda att lida även som åskådare.

17 februari 2011

"When there's no more room in Hell, the dead shall walk on Earth."


Zombiecrazen håller i sig något efter att The Walking Dead gjorde mig intresserad av genren igen. Efter att ha påbörjat tv-seriens förlaga i pappersformat så har jag nu också gett mig i kast med Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist.
Dessutom är det väldigt lovande zombiespelet Dead Island på väg ut på marknaden. Troligtvis inget för mig, såhär på förhand, men den här fantastiska teasertrailern talar starkt till cineasten i mig, så jag fortsätter följa projektet.

16 februari 2011

Förstklassig försmak


Filmen var redan en av mina mest emotsedda det här året, men den allra första trailern för X-Men: First Class levererade så starkt att jag längtar mer än någonsin till juni.

14 februari 2011

Dansa fastän hjärtat brister

Få nya, brittiska samtidsromaner har hyllats så unisont av kritiker, andra populärkulturella skaparkrafter och författarkollegor som David Nicholls tredje bok One Day (sv. titel: En dag). För mig är den samstämda hyllningskören något för högljudd, denkänns trots allt inte revolutionerande i sitt upplägg, men visst känner även jag av berättelsen på ett sentimentalt vis, några timmar efter att ha avslutat den. De mest kritiska rösterna kring boken verkar röra framställningen av huvudkaraktärerna Emma och Dexter, endera att de vid tillfällen är svåra att sympatisera med eller att de är alldeles för "normala". För mig var det deras absoluta styrka, när äktheten i deras beteende trängde sig fram och fick mig att relatera till saker från mitt eget liv.
Boken släpar lite, men det är det värt under de sista fem, sex kapitlen. Slutet är en fantastisk payoff på allt vi fått ta del av under berättelsens två decennier långa tidspann. Det fick mig även att fundera över hur mycket som är självbiografiskt från författarens sida. Flera element speglar nämligen händelser i brittiska tv-serien Cold Feet (sv. titel: Kalla fötter), som bl.a. Nicholls skrivit manus till.
Rekommenderad läsning, och jag väntar med spänning på filmversionen av den här ytterst svårfilmade storyn. Nicholls står trots allt själv för manus och såväl regissör som skådisar lovar en välgjord, blötögd biokväll.

6 februari 2011

Jag gråter blod och älskar det

För några veckor sedan läste jag ut Cormac McCarthys bok Blood Meridian. Det har tagit ett tag att smälta den språkligt massiva och narrativt intensiva texten, både under och efter läsning, men för varje stund framstår den som ett allt större mästerverk. Jag har, vad jag kan minnas, aldrig läst en westernroman tidigare, men boken ska inte förbises enbart på grund av sin genre. Det är en av de klart mest drabbande och känsloväckande läsupplevelserna jag haft, med sekvenser som fått mig att både bli förbannad och må dåligt. Allt berättat med ett språk som känns kraftfullt i sin självklarhet; avancerat att sammanställa men med skenet av enkelhet. Dialog och stämning känns så tidsenlig att bara en stunds läsning för tankarna tillbaka i tiden.
Boken har nyligen kommit i svensk översättning, vad jag förstår för första gången sedan den kom ut 1985. De som känner sig tillräckligt hemma i det engelska språket bör emellertid uppleva McCarthys chef-d'œuvre i dess mäktiga original.
Följdfrågor: När ska det äntligen bli struktur på den omtalade filmatiseringen och kan den innehålla bara en bråkdel av förlagans tyngd?